Time After Time

Allt började med något stort – eller tvärtom, något för ömtåligt för att man skulle förstå det direkt. Det verkar som om det var kärlek. Eller bara ungdom med doften av lind och lukten av främmande skjortor. Och sedan – tystnad. En sådan tystnad där till och med pipet i telefonen låter som en förebråelse. Låten vandrar som barfota genom gamla minnen – lite berusad, lite modig, desperat ärlig. Här finns röda plastmuggar och ekon av samtal som aldrig ägt rum. Och försök att komma överens med det förflutna – åtminstone inuti huvudet. Låten räcker precis för att ”minnas en gång till och släppa taget”. Eller inte släppa taget. Det är också ett alternativ.